landat

Suddat igen.



sudda sudda sudda
tvätta tavlan ren
en massa kludd och kladd
och gamla tankar
känsloloopar som blev till fallgropar
och återvändsgränder
sudda sudda sudda
tvätta tavlan och mitt hjärta rent
öppen för nya tankar
naken och klar att fyllas igen


Tagit några känsloloopar igen. Och det har varit hela havet stormar, fast i ett vattenglas typ. För jag glömmer det ibland, när det känns så skrämmande. Att jag är trygg nu. Och så har jag tydligen haft den värsta PMS jag har haft på år och dar. Jag har lovat mig själv nu, att inte slarva med mina 'femal' längre. Har tagit bara på morgonen, men behöver tydligen ta dem både på kvällen och morgonen, som det ju faktiskt står att man ska göra. Bara inte tyckt, att det spelar så stor roll.

Sedan vet jag ju, att fullmånen inte gör det hela bättre. Känner mig som om jag landat på fötterna, och är klar i huvudet igen. Och så ser jag en massa saker, som jag fick släppa medan jag virvlade runt i luften och inte visste vad som var upp och vad som var ner. Saker som landat runt omkring mig, som jag inte behöver. Som jag bara försökte hålla fast vid, av rädsla.

Fortsätter min väg, framåt. I mitt liv. Och numera är fokuset, på MIG: inte P. P. som igår för första gången och rakt från hjärtat, förklarade mig sin kärlek på det finaste och utförligaste sätt jag någonsin hört. (En kärlek som inte är besatthet, vansinnig åtrå, utan lugn och stadig och varm.) Hm... Men numera handlar bloggen, OM jag bloggar, om mig. Tror att jag ska ta paus från det här ett tag. Jag ser att jag vänt mig mycket utåt, fast jag behöver vända mig inåt. Och jag ser drag av att jag bloggar av bekräftelsebehov... och vet inte om det är sunt. Tror att jag behöver stillhet just nu. I mig. Med min Gud.


Träna på ödmjukhet, att inte ta så mycket plats, utan att släppa taget och låta saker bli som de är menade att bli, när jag slutar lägga mig i och peta i saker. Känner mig så lycklig just idag. Och oerhört tacksam. Om än förvirrad. *skrattar* Tur att den kraft som gett mig livet, och finns med mig varje dag, i mig, inte är förvirrad utan vet vart vi ska. Kraften som jag väljer att kalla Gud. Är ju alltid älskad. Oavsett vilka människor som kommer och går i mitt liv.


TACK för kommentarerna, som värmde så mycket.



/Lizzie